Hälsoprogram för höfter & armbågar

För flera hundraser finns hälsoprogram som syftar till att komma tillrätta med ärftliga defekter som orsakar lidande hos hundarna. Här kan du läsa mer om det hälsoprogram avseende röntgen av höfter och armbågar som rottweilern omfattas av. Röntgen av höfter och armbågar på föräldradjur är ett krav för att få registrera rottweilervalpar inom Svenska Kennelklubben.


Varför skall man röntga hundens leder?

Central bedömning och registrering av hundens armbågsledsstatus och höftledsstatus är ett led i Svenska Kennelklubbens genetiska hälsoprogram för bekämpning av armbågsledsartros (AD) och höftledsdysplasi (HD), som till stor del ärftligt betingad utvecklingsrubbning som förekommer hos hundar inom många raser.
För att resultatet ska bli officiellt måste hunden vid röntgentillfället vara minst 12 månader gammal och ID-märkt. De mycket storvuxna hundraserna bullmastiff, dogue de bordeaux, grand danois, leonberger, maremmano abruzzese, mastiff, mastino napoletano, newfoundlandshund, landseer, pyrenéerhund samt s:t bernhardshund ska dock ha uppnått minst 18 månaders ålder för att kunna få en officiell höftledsbedömning.

Armbågsartros

Armbågsledsartros är en onormal förslitning av ledbrosket i armbågsleden som ofta ger upphov till benpålagringar. Pålagringarna tilltar och förändrar leden så länge den onormala förslitningen pågår.
En av orsakerna till förslitningen av ledbrosket och de senare uppkomna pålagringarna, är olika typer av tillväxtrubbningar i och runt leden. Dessa rubbningar utvecklas under hundens uppväxttid och kan sällan påvisas före 3,5 månaders ålder. Gemensamt för de olika tillväxtrubbningarna är att små men väsentliga delar av ledbrosket inte utvecklas normalt eller att det skadas pga. rubbad utveckling i omgivande benvävnad.

Symptom hos hundar med armbågsartros

Då symptom visar sig hos hundar med armbågsartros är det vanligen som hälta. Många hundar med lindriga pålagringar konstaterade efter 1 års ålder visar dock inga tecken på smärta (hälta). De hundar som är halta bör undersökas av veterinär.

Behandling av armbågsartros

I ett tidigt skede, innan leden har fått stora förändringar, finns förutsättningar för att ett kirurgiskt ingrepp ska göra hunden besvärsfri. En led som redan har pålagringar blir dock aldrig fri dessa. Pålagringarna ökar ofta något, även efter en lyckad operation. Hundar med lindriga symtom och som opereras tidigt brukar dock kunna bli besvärsfria om de inte hålls i alltför högt hull och inte ansträngs kraftigt, såsom vid draghundsarbete eller hård brukshunds- eller jakthundsträning. När hundarna är halta och har stora förändringar i lederna blir operationsresultatet osäkrare. Oftast får man i stället inrikta sig på att försöka få hunden besvärsfri genom viktminskning, ändrad motion och eventuellt även genom att ge smärtstillande medel. Vid kroniska, grava hältor som inte svarar på behandling kan av djurskyddsskäl avlivning vara den enda utvägen.

Höftledsdysplasi

Höftledsdysplasi (HD) är en felaktig utveckling av höftleden och en relativt vanlig skelettrubbning hos många hundraser. Anlaget till sjukdomen är medfött, men rubbningen i ledens utveckling äger rum under hundens uppväxttid. Först när skelettet vuxit färdigt kan man med god säkerhet bedöma höftledernas utseende med hjälp av röntgen. Röntgenundersökning för officiell bedömning och registrering hos SKK sker efter 12 respektive 18 månaders ålder beroende på ras. Röntgenbilder av hundar med misstänkta ledfel kan avläsas från 6 månaders ålder. Denna tidiga avläsning görs dock enbart för att hundar med eventuella grava fel ska få en adekvat behandling av veterinär och besparas onödigt lidande. Hos både människa och hundar har konstaterats att slapphet (subluxationstendens) mellan lårbenshuvud och lårskål hos unga individer kan bidra till utvecklingen av HD.

Symtom hos hundar med Höftledsdysplasi

Det är omöjligt att enbart av en röntgenbild kunna utläsa om en hund lider av sitt höftledsfel.
Det finns hundar som är halta och visar andra tecken på smärta trots att de bara har en lindrig dysplasi, medan enstaka hundar med kraftig dysplasi uppträder helt symptomfria. Sättet att hantera den enskilda hunden framför allt vad avser motion och utfodring samt hundens psyke och vilja att röra sig är många gånger av avgörande betydelse. Generellt sett har hundar inom små hundraser mindre problem av höftledsfel än större och tyngre hundar. Inom de medelstora och storvuxna hundraserna kan man säga att hundar med HD grad C mer sällan visar tecken på smärta eller hälta vid ung ålder. De får dock i regel med tiden små pålagringar i leden och i enstaka fall inskränkt rörelseförmåga när de blir gamla. Hundar med HD av grad D eller E kan vara kliniskt friska eller ha relativt lite besvär men de flesta utvecklar tecken på smärta och rörelseinskränkning, särskilt när de blir äldre.

Behandling av hundar med höftledsdysplasi

Ofta ställs frågan hur man ska förfara med hundar som har HD. Givetvis bör de hundar som visar hälta eller smärta veterinärundersökas. När det gäller de hundar som inte visar några tydliga symtom av sina höftledsfel kan man som generell regel säga att de bör motioneras regelbundet men med måtta. Hård motion som inbegriper rivstart, tvärstopp och hastiga vändningar, t.ex. agility bör undvikas, åtminstone för hundar med grövre grad av dysplasi. Övervikt innebär också en ökad belastning av höftlederna. Hundar med HD ska därför hållas slanka. Vid svårare besvär orsakade av HD finns möjligheten att på unga hundar göra operativa ingrepp, som kan förbättra deras livssituation. Denna bedömning måste dock göras av ortopedspecialister. Man kan också inrikta sig på att försöka få hunden besvärsfri genom ändrad motion och eventuellt även genom att ge smärtstillande medel.

Osteochondros

Vanligt förekommande samlingsbegrepp för de olika typerna av utvecklingsrubbningar i armbågen är osteochondros (benbroskskada, degeneration) eller armbågsledsdysplasi (felaktig utveckling av armbågsleden).
Hos hundar med tydliga kliniska symtom (bl.a. hälta) på grund av defekter i armbågsleden ses benpålagringar
vid röntgenundersökning tidigast inom 1 månad efter det att de första symtomen på en ledskada har uppmärksammats. Tyvärr ger inte graden av artros någon säker upplysning om hur allvarlig den ursprungliga
defekten i leden är, speciellt inte hos äldre hundar, eftersom artrosen ökar med åldern och även är starkt beroende av det sätt hunden motioneras på.

GRADERING

Vid den centrala granskningen av röntgenbilderna graderas armbågsledsartros enligt följande skala, som nu också används internationellt:
Armbågar graderas enligt 4 nivåer:
0 inga påvisbara förändringar (även kallad UA – utan anmärkning)
I lindriga benpålagringar, upp till 2 mm
II måttliga benpålagringar, 2 – 5 mm
III kraftiga benpålagringar, över 5 mm

Höftlederna graderas i 5 grupper:
A normala höftleder grad A
B normala höftleder grad B
C lindrig dysplasi
D måttlig dysplasi
E höggradig dysplasi

Röntgenundersökning kan aldrig bli en exakt metod för fastställande av en hunds höftledsstatus. För djurägarnas skull och för att undvika att hundar felaktigt klassas som dysplastiska är därför målsättningen att i tveksamma fall hellre fria än fälla.

Bedömning av hundens lämplighet för avel

Vetenskapliga studier visar att utvecklingen av armbågsledsartros och höftledsdysplasi hos de undersökta raserna till stor del är ärftligt betingad. Detta innebär bland annat att hundar som själva har HD oftare producerar avkomma med dysplasi än hundar med normala höftleder. Mycket återstår dock att studera, som skillnader i arvbarhet mellan olika raser och värdet av en formaliserad avkommebedömning och uträkning av s.k. avelsindex. Som en generell rekommendation från SKK gäller att endast hundar utan negativa förändringar i armbåge användes till avel. Inom Rottweiler är det inte tillåtet att använda hundar med HD-belastning i avel. Svenska Rottweilerklubben stödjer endast användandet av hundar utan negativa förändringar, det vill säga armbåge grad 0 och höfter grad A eller B.

Noteras skall ändå att även hundar med normala höftleder kan producera avkomma som får HD. Risken för att
en hund med normala höftleder producerar avkomma med HD ökar även om dess föräldrar och/eller kullsyskon har HD. Dock minimerar man riskerna så långt det går om man noggrant kontrollerar status för den tänka valpens bakomliggande släktingar.

Hur går det till att röntga hundens leder?

Vid officiell höftledsröntgen är sedering (nedsövning) obligatorisk. Hunden placeras på osv….. om hur det går till. Till röntgenundersökningen ska hundens registreringsbevis medtas för kontroll och vidimering av hundens identitet. Röntgenbilden kommer att sändas till Svenska Kennelklubben tillsammans med en av ägaren/vårdnadshavaren undertecknad remiss för röntgenutlåtande. Genom sin underskrift medger ägaren/vårdnadshavaren att resultatet blir offentligt och kan registreras i SKKs veterinärdataregister. Bilderna bedöms av röntgenologisk expertis och arkiveras.

Avelsdata – ett verktyg

SKK visar registrerad data gällande hundar och deras resultat från hälsoundersökning, prov, tävlingar mm offentligt via webbtjänsterna SKK Hunddata och SKK Avelsdata. Webbtjänsterna återfinns på SKKs webbplats, www.skk.se. Inför såväl valpköp som avelsbeslut finns därmed möjlighet att via SKKs webbtjänster få information om hälsa, meriter mm gällande föräldradjur, deras ev. tidigare producerad avkomma samt övrig släkt. SKK rekommenderar alla att kontrollera vilka uppgifter som finns registrerade för de djur man som uppfödare/hanhundsägare tänker använda i avel, föräldradjur till den valp man tänker köpa osv.

Här finner du en guide till Avelsdata https://rottweilerklubben.se/avelsdata/

På SKKs hemsida kan du läsa mer och bla se en film om hur ledavläsning går till 
 
 
Frågor:
 
Röntgen eller ögonlysningsresultat
E-post: vet@skk.se
Telefon: 08-795 33 66 (telefontid: måndag–fredag 13.00–15.00)
 
Alternativt kontakta Rottweilerklubbens kommitté för Avel och Hälsa vid frågor om HD/AD.