Överallt. Alltid!

Hemvärnets ledord – och temat för Svenska Rottweilerklubbens läger på Kosta 2025.
Vad innebär dessa ord när man valt att tjänstgöra i stridskraften Hemvärnet som soldat med hund, eller hundförare som vi säger i dagligt tal?

Hunden är, förutom en klok och lättlärd följeslagare, även en formidabel sensor med sina skarpa sinnen. Förutom god syn har hunden lukt och hörsel som vida överstiger människans förmåga. Dessa sinnen drar vi som hundförare nytta av i jakten på personer eller föremål som kan utgöra en fara för oss själva eller vårt förband.

Genom att kunna detektera doften av en människa – antingen som direkt vindvittring från en människokropp, från kvarlämnade föremål och utrustning som hanterats av en person och därmed bär mänsklig vittring, eller genom regelrätta spår – hjälper hunden oss att förstå vem eller vilka som rört sig i ett område.

Hunden kan på ett fantastiskt sätt skilja på oss som är i dess närhet och avvikande vittring som den inte anser hör hemma i normalbilden.
Med hjälp av sin skarpa hörsel kan hunden detektera personer som rör sig i terrängen, hanterar utrustning och materiel eller rent av bara andas. Hundens hjärna klarar att sortera ut bakgrundsljud mot avvikande ljud som den inte anser tillhör normalbilden.

Alla dessa funktioner kan hjälpa oss som soldater att förstå vad som händer omkring oss och agera på eventuella hot eller avvikelser.
För att detta ska fungera måste hund och förare förstå varandra.
Opraktiskt nog pratar vi inte samma språk, men både hund och människa har en inneboende önskan om samarbete och gemenskap. Därigenom kan vi överbrygga våra brister i gemensamt språk.

Som hundförare i ett militärt sammanhang behöver man lära sig läsa hundens signaler för olika typer av intryck – som ljud, vindvittring och markbunden vittring (spår) – och kunna omsätta dessa till meningsfull information som man som hundförare kan delge chefen för ett förband.
Med hjälp av denna information kan chefen sedan agera, bestämma nästa drag och bedöma vilken hotnivå som kan finnas för förbandet.

Vad har allt detta med Svenska Rottweilerklubbens läger på Kosta 2025 att göra?

Jo – en rottweiler är en formidabel kandidat till att bli patrullhund.
De har en naturlig styrka och kraft och envishet, kombinerat med ett egensinne som gör att de inte ger sig förrän de löst sin uppgift.
Många andra raser lämpar sig väl som patrullhund, men för oss med kärlek till de stora brunsvarta är det helt klart att de har en stark ställning som patrullhund inom Hemvärnet.

Genom att Svenska Rottweilerklubben samlar kunniga hundförare – i år från Lycksele i norr till Skåne i söder – på ett och samma ställe under en vecka, kan vi som hundförare utbyta erfarenheter och träna på moment som annars är svåra att träna på i hemmamiljö.

Kosta skjutfält erbjuder en fantastisk miljö med sina djupa skogar, öppna ytor kring start- och landningsbanan, samt värngångar och skyddsrum utspridda på fältet.
Genom att utnyttja dessa miljöer kan många olika moment övas som annars är svåra att träna.

Eftersom årets grupp var större än på flera år startade veckan med att skapa en trygg och lugn miljö för hundarna att jobba i – genom att socialisera dem med hjälp av en aktivitetspromenad där hund och förare jobbar med kontakt under olika möten med andra ekipage.

Vid träning av patrullhundar i hemmamiljö fokuserar man ofta på spår, ljud- och vindpatrullering samt lydnad, men oftast i mindre grupper och på för hunden kända platser.
Alla dessa moment är såklart med när vi träffas på Försvarsmaktspatrull, men på Kosta tillåts vi prova dem i mer tillämpad form.
Spår till exempel skedde i gruppstorlek, där 6–7 hundar med förare tar ett gemensamt spår efter en grupp på lika många människor över en längre sträcka.
Detta ger hundarna möjlighet att träna på att gå på och gå av spåret, att anpassa sig till att behöva gå sist i kön av hundar, och att träna på uthållighet i spåret.

Lydnad tränades i form av att simulera Taktiskt Omhändertagande av Stridsskadad (TOS), där ekipagen fick prova på att bogsera en docka vid namn Greger i skydd efter en fingerad skada.
Väl i säkerhet skulle en så kallad tourniquet läggas för att stoppa blodflödet, och därefter skulle Greger upp på bår.
Momentet skulle genomföras med hunden vid sidan, och målet var att hunden skulle kunna lyda kommando och inte hindra omhändertagandet.
Detta utfördes med minst sagt varierande resultat – där vissa ekipage briljerade och andra har ett lite större utbildningsbehov framför sig.

Som hundförare eller soldat med hund behöver man, förutom att kunna hantera och läsa sin hund, även kunna hantera det vapen man blivit tilldelad.
För de flesta handlar det om pistol 88, eller Glock 17 i dagligt tal, och för en del AK4 – och i framtiden det nya självskyddsvapnet AK24.

Detta tränas sällan, då det är komplicerat att blanda hundtjänst och vapentjänst vid vanliga träningstillfällen.
På Kosta har vi möjlighet att träna med lösa vapen som liknar de vapen vi använder, och på så sätt prova på att föra hunden samtidigt som vi skyddar oss själva och vår fyrfota vän från eventuella hot.
För de flesta är detta en spännande och positiv övning som visar på behovet av tillämpad träning i taktisk miljö.
Många hundar reagerar på ett sätt som inte alltid kan förutses innan det är prövat.

Knorren på Försvarsmaktspatrullens fem dagar blev den så kallade ”Teddys patrull”.
En tillämpad övning där gruppen får uppträda som grupp med chef, ställföreträdare och signalist, och framrycka över skjutfältet dold för fienden, med karta och kompass navigera sig mellan olika Utgångspunkter På Karta (UPK), samtidigt som hundarna ska användas för att detektera ljud, vindvittring och spår.

Sambandet mellan gruppen och dess chef skedde med radio, vilket gjorde att gruppen fick träna sig i radiokommunikation vid inrapportering av händelser som de eller hundarna upptäckte.

För oss som planerat och genomfört veckan blev Kosta 2025 en fantastisk träningsvecka.
Hundar och förare visade en otrolig kämparglöd, samarbetsvilja och sug efter att lära sig nya saker.
Nya vänskapsband knöts, och för de ekipage som deltog i Försvarsmaktspatrull-gruppen 2025 tror vi att veckan på Kosta innebar en injektion av glädje och engagemang för fortsatt utbildning.

Är du hundförare – eller på väg att bli hundförare – så tveka inte att planera in och anmäla dig till 2026 års läger, som alltid vecka 29 på Kosta skjutfält.
Tillsammans gör vi stridskraften Hemvärnet starkare – vilket tryggar vår frihet, säkerhet och demokrati.

Artikel av Anders Trygg

Vi ses på Kosta 2026!